05 Jun 2026 / Livet på Mpya Sci & Tech
Britta Granath, VD på Mpya Sci & Tech, intervjuar sina kollegor i serien "Människor som råkade bli ingenjörer och naturvetare" – om passion, profession och allt däremellan.
Det börjar med en blodgivning som går lite snett. En tonåring tuppar av, vaknar upp med ett nyfunnet intresse för läkemedel och resten är historia. Ungefär så berättar Charlott, QA Specialist på Mpya Sci & Tech, om hur hon hamnade där hon är idag. Inte som ett aktivt val, utan som ett lyckligt olycksfall.
Vi sitter ner för ett samtal om karriär, katter, jordgubbar och konsten att känna sig stolt utan att det känns fult.
Berätta vem du är, utan att använda din jobbtitel.
Jag är ett lärarbarn från Gävle med rötter i Sundsvall, grundutbildad i Kalmar och doktorerad i Stockholm. Idag bor jag i Huddinge med man, två barn och en katt.
Om Mpya Sci & Tech vore ett väder – vilket väder är du?
Våren. Hundra procent våren. Brusande energi, massor av idéer, full fart, men ändå precis i rätt tempo för att man ska hinna med.
Vad är det första du gör på morgonen och vad är det sista du borde ha gjort kvällen innan?
Det första jag gör är att gå ner, pudra näsan, och ta ett glas vatten. Det sista jag borde ha gjort? Stretchat.
Hur hamnade du i den här branschen – olycksfall eller aktivt val?
Rent olycksfall. Jag skulle ge blod på gymnasiet, tuppade av och låg kvar på britsen ett bra tag. Men när de gav mig läkemedlet – trettio sekunder senare reste jag mig och gick därifrån. Helt såld på läkemedel. Sedan dess har det funnits med som en röd tråd, planen var antidoping men vägen gick via fysisk aktivitetsforskning innan det landade i läkemedelsindustrin och kvalitet.
Vad tror folk att du gör på jobbet – och vad gör du egentligen?
Mina barn har trott hela livet att jag jobbar med blod. Det har jag gjort någon gång, och det har fastnat. För alla andra säger jag lite ytligt att jag jobbar med kvalitetsdokumentation – det är enkelt och folk nickar igenkännande.
Vad jag egentligen gör? Jag granskar, fördjupar mig, hittar nya sätt att förstå instrument och valideringar, och kontaktar människor runt om i världen för att få tag på certifikat. Jag är en envis jäkel som inte ger mig – jag hamnar säkert i spammappen hos en del bolag, men jag kämpar vidare tills jag får ett svar.
Vilket problem löser du bäst – och vilket borde du lämna till någon annan?
Jag är som bäst i miljöer där folk inte riktigt vågar ta för sig. Där hittar jag på nya vägar, knackar lite försiktigt och får ändå fram ett svar. Jag är målmedveten, gillar problemlösning med hårda deadlines.
Det jag däremot borde lämna vidare? Det helt blanka pappret. Nya projekt utan stöttning runt mig går långsammare – jag är en lagspelare och vill ha någon att bolla med. Det är isen jag trampar lite försiktigt på.
Vad är du överlägset bäst på utanför jobbet?
Att finnas för folk. Det kan vara sjuttioåriga grannen som behöver skottning eller något helt annat – men det är nog min mission, om jag ska vara ärlig. Det genomsyrar rätt mycket av det jag gör.
Vad skulle ditt tolvåriga jag tycka om ditt liv idag?
Wow, vilken resa och så mycket du har gjort. Jag stod vid ett vägskäl vid den åldern – två gäng, två vägar. Mina föräldrar sa: Läsa måste man förr eller senare, vi testade den tuffa vägen med barn och studier i kombination, men du bestämmer själv vilken ordning du tar. Och det var det finaste de kunde ha sagt. Jag valde, och jag är sjukt stolt över det valet idag.
Jag satt nyligen och summerade familjens resor med min dotter inför hennes visumansökan till Australien – allt vi gjort sedan 2016 – skulle ner på pränt. Man blir varm i själen. Att jag genom våra äventyr fått syre och lyckats finna balans under stormiga perioder, hålla koll på familjen, peppa min omgivning och ändå köra på – det är faktiskt rätt coolt.
Vad googlar du aldrig – för att du redan kan det?
Hur man ger trygghet till sin omgivning.
Beskriv din drömkund med tre ord.
Tydlig arbetsbeskrivning. Inkluderande. Och – jag citerar min sons reflektion till den jägarexamen har precis tagit – en bra arbetsplats har en kultur där kollegorna är i fokus, det är vad som bär dig igenom både dåliga och bra dagar.
Om du fick ge ett råd till någon som precis börjat inom Life Science – vad skulle det vara?
Fyll på ryggsäcken med så många tekniker och arbetsuppgifter som möjligt tidigt. Då blir du oumbärlig.
Sista frågan: vad borde jag ha frågat – men inte frågade?
Varför jag sökte mig till Mpya. För det var ingen självklarhet – jag hade en fast tjänst. Men jag såg ett bolag fyllt av friska specialister, seniora och unga, där man lär av varandra på riktigt. Det är top of the line. Det är precis det jag ville ha.
